Vardagsbestyr

På morgonen måste man kolla stugorna, att gästerna har tagit in ved och vatten och gjort rent och städat (någotsånär). Normalt har alla betalat och gjort rätt för sig på kvällen, och som sagt så är fjällfarare ett godmodigt och ordentligt släkte. Så det brukar vara helt ok. Sen kan stugvärden ge sig ut på en tur. 

Igår åkte jag ner för fjället i strålande väder och ett par minusgrader. Sen följde jag Gåsån ett par km fram till vindskyddet där lederna från Storulvån och Sylarna strålar samman. Där börjar stigningen upp till Gåsen. Ett par hundra meters stigning, 5 km. Man ser inte toppen, bara berget och backarna uppför. Tungt! Men, efter nån timme beroende på tycke och kondition, får man belöningen i form av en skymt av Gåsenstugorna.

Intressant med minnen, jag kom hit första gången (förra!) 1970 då i sällskap med goda vänner varav en som inte mådde särskilt bra. En annan god vän berättade om kvarglömda bilnycklar på Gåsen vilket upptäcktes efter alla backar utför - hans tur blev dubbelt så lång som planerat den dan! En annan vän berättade om påtvingade dagar i Gåsen pga dåligt väder med snö – på sommaren!

Sent i går kväll såg vi en stark lampa ute i ovädret (ja, ny storm!). Tre tjejer som hade gått sent från Storulvån anlände, Norskor.... Man kan bli fundersam över risktagande i samband med dåligt väder. Nu på morgonen rapporterade Sylarna 30 m/s i byarna. Men vinden mojnade något och nästan alla gav sig iväg. Bloggaren tog en tur på leden till Vålostugorna och mötte där en familj (Norge!) som skejtade fram över fjället. Sen droppade gästerna in, stugorna nu i stort sett fullbelagda.

Vi håller oss nu inne, dricker varm choklad och äter en god nybakad kaka!