Att angöra - och kasta loss från en boj

Det finns en praktisk sak som kallas för bojkrok. Med hjälp av den kan man lätt (nåja) och elegant fång in en boj. Kroken hålls sedan kvar i bojens ögla och man (båten) är sedan tryggt förtöjd. Svenska Kryssarklubben har ett stort antal bojar i svenska vatten, avsedda för medlemmarna i Kryssarklubben och erbjuder bra och oftast skyddad förtöjning. Vi har en sådan boj, utlagd av min krets (Uppsala-kretsen) nära Skokloster. Häromdagen seglade jag ner till Skokloster, angjorde bojen (ensam i båten, inte helt vindstilla - krävdes två försök). Framåt natten ökade vinden, sydlig som blåser längs hela Skofjärden och då får ganska bra tryck på båten. Om det var lite intressant att angöra bojen (ensam i båten, relativt ovan med ny båt osv) var det betydligt mer intressant att komma loss. För att få loss bojkroken får det inte vara tryck/drag i kroken. Lättare sagt än gjort då det blåser 8-10 m/s. Men det gick i alla fall. Nu vet jag att det kan vara bra att kolla morgondagens väder/vindprognos när man lägger an en boj.

Bojkrok!

SXK boj vid Skokloster. Bilden tagen innan det började blåsa...

 

"Man ska reva i tid"

Jag har tidigare haft problem med att reva i tid, och att få bra form på storseglet när jag har revat. Nu har vi snabbrev (Single Line Reef), två stycken. Man bara släpper ner fallet till storseglet en bit, drar i en tamp, spänner upp storfallet; et voila! Första revet minskar storseglet med ca 25%, andra revet med ytterligare ungefär 20%. Sen kan man naturligtvis rulla in genuan, men den är egentligen sydd för att seglas fullt utrullad. Vi har en fock också, som är 10 kvm mindre är genuan, men man byter inte försegel ute på öppet vatten när det blåser......

Första revet; storen som i normafallet är 27 kvm är nu nere på 21 kvm..

Andra revet, vi har nu ett storsegel på 18 kvm.

Skarholmen vid Ekoln

De riktiga seglarna på väst- och ostkust tycker nog att Mälaren är att betrakta som en "lerpöl", inte värdig deras båtar. Längst norrut i Mälaren finns vår hemmahamn; Uppsala Segelsällskaps hamn vid Skarholmen. Där ligger vår fjärd, Ekoln, som kan vara nog så knepig att besegla när vindarna växlar inte bara i styrka men också i riktning. Här ligger många segelbåtar, upp mot 500 båtar i de två segelklubbarna (den andra heter ESK - Ekolns Segelsällskap). Klubbarna har fostrat många duktiga seglare, inte minst i IF och Mälarbåts-klasserna. Här finns också en mycket aktiv is-jakts klubb.

Under maj och juni organiserar båtklubbarna nattvakt i hamnarna, jag var nattvakt natten till den 8 maj. Lugnt och stilla, man är två man per pass så det är inte så ansträngande.

Ekoln är den "norraste" delen av Mälaren. Skarholmen ligger vid mynningen av Fyrisån, en bit söder om Uppsala. Det är ungefär 45 nm till Stockholm. Leden går via Sigtuna (fin gästhamn) och Stäket. Tre eller fyra broar beroende på masthöjd innan Stockholm. Man kan också gå ut via Södertälje, lite längre väg. 

Bilden tagen natten till den 8 maj, ungefär klockan 03.15. Helt stilla, omkring 3-4 grader varmt.

Delphie på sin hamnplats, också natten till den 8 maj men lite senare, 03.30.

Bild över USS hamn i Skarholmen. Bilden tagen från Skarholmens restaurang (hyfsad mat, bör besökas!).

Och här kommer isjakten. Det är en DN-jakt (betyder inte Dagens Nyheter men väl Detroit News). Dom kan lätt komma upp i hastigheter om 60-70 km/tim.

Skokloster

En fin tur över Ekoln ner till Skokloster, inte särskilt långt raka vägen (knappt 8 nm) men med nästan rak motvind så blir det lite längre. Lite byig vind med som mest kanske 8-9 m/s. Bra fart i båten, med vindarna idag lite drygt 7 knop - vilket får anses vara bra. Har krångel med vindmätaren som ännu inte är fixat och idag har också kameran krånglat! Som ett resultat bara några få bilder på skipper. Fortsättning följer...

För svällande segel....

Skipper seglar och hans fru solar!

Det går faktiskt ganska fort att vänja sig vid en ratt!

Navigare necesse est.

Värmdö - Stockholm - Sigtuna - Uppsala

Helt planenligt hade vi sjösättning på Valborgsmässoafton. Allt blev klart med mast, segel och sånt och vi kunde bege oss mot Stockholm samma dag. I stort sett ingen vind framåt kvällen, vi gick för motor och övernattade i Wasa-hamnens gästhamn. Kvällen kylig. Dagen därpå, 1 maj gick vi genom Hammarbyslussen, jag lämnade Sveta på Norrmälarstrand och gick sedan solo norrut. Lite osäker på masthöjd och hur hög Nockebybron egentligen är längst in mot land (och hur djupt är det där?) varför det fick bli broöppning. Sen en stunds seglats upp mot Stäket (broöppning).Farleden efter bron är ganska trång innan det blir öppet upp mot Sigtuna. Rosergsbergs-viken erbjuder fina ankringsplatser och där upptäckte jag att värmaren drar mer bränsle än man kan tro. Tanken tom enligt mätaren..... Alltså, på morgonen upp med ankaret, försöka dra nytta av den svaga vind som trots allt fanns och sen segla upp till, och helst in i, Sigtunas hamn för att bunkra. Allt gick enligt plan, so far känns båten bra att segla även om att kryssa med genua innebär helt annat arbete än att glida fram med självslående fock!

Framåt kvällningen skön seglats förbi Skokloster och sen för motor in till Skarholmen. Första turen avklarad. Nu lite pyssel; en autopilot ska installeras, vindmätaren fungerar inte (kopplingsfel?) och alla grejor ska finna sin rätta plats.

Delphie sjösatt och segelklar.

Sista bilden i den gamla hamnen.

Utanför Skokloster. Lite svag, varierande vind.

Ur rorsmans horisont.

Rorsman.